Plötsligt blev det kö till vår lilla fågelrestaurang.
Så kom det tillslut den första snön. Det var med lite blandade känslor som jag titta ut i morse. Å ena sidan är det vita landskapet vackert, å andra sidan innebär det att man kanske måste skotta. Men man ska inte förta sig i onödan så jag bestämde mig för att avvakta några timmar för att se om det inte snön tänkte försvinna av sig själv.
Några som fick bråttom var Talgoxarna och några av deras okända kusiner. De insåg nog att nu gäller det att äta upp sig för vintern för solrosfröna hade en strykande åtgång. Det blev ett himla liv när jag ställde mig i närheten för att fotografera deras lunchfest – otacksamma djur.
De dagar jag arbetar hemma så brukar jag ta långlunch och fixa med huset eller ta en långpromenad. Ibland har jag plockat lite svamp i någon av de närliggande skogarna. Nu stod valet mellan promenad utmed sjön eller att skotta snö. Jag såg två möjliga konsekvenser av detta val
- Om jag skottar så kommer det säkert snart att börja töa inom en timme så jobbet är ogjort.
- Om jag inte skottar så kommer det först töa lite för sedan frysa till knagglig is som jag få ha som underlag i tre månader.
Jag gick ut och kände på bilens vindruta. Hmm, det börjar frysa fast. Detta fick mig att välja alternativ 1, att skotta. Efter att ha gjort några trevande försök med snöskyffeln bytte jag verktyg till en kvast och sopade bort snön från gångar och den ena biluppfarten. Lustigt nog så har det inte börjat töa ännu…